1. Berätta lite om dig själv.
Jag heter Tilde Axelsson Fröjdenlund, 15 år gammal och älskar idrott, men också att umgås med människor som får mig att må bra. Jag kommer från Tingsryd. Just nu går jag sista terminen på Dackeskolan här i Tingsryd. Till hösten börjar jag på Katedralskolan och friidrottsgymnasiet. Förutom att gå i skolan så är jag en väldigt aktiv idrottare och mycket av min fritid går åt till träning och jag tävlar löpning för IFK Växjö och har gjort det i ungefär ett och ett halvt år. Distanserna är från 1500 meter upp till milen och jag älskar att bli riktigt trött efter ett hårt träningspass. Parallellt med min löpning så spelar jag också fotboll i Tingsryd Uniteds damlag som nyss gått upp i division tre. Jag har spelat fotboll sedan jag var cirka fem år gammal. Jag tycker fortfarande att fotboll är riktigt roligt, men löpning är ännu roligare och jag har snart kommit till det stadiet att jag måste välja bort fotbollen för att kunna satsa på min friidrott. Mycket av min vakna tid på dygnet går alltså åt till skolan och idrott, men det finns även tid till att umgås med familj och nära vänner vilket jag tycker är viktigt. Förutom det gillar jag också att laga mat, pyssla och skriva långa texter. Jag är en väldigt nyfiken och social person med höga ambitioner. Min envishet kännetecknar mig och bestämmer jag mig för något så ger jag aldrig upp. Jag vill alltid alla väl och försöker alltid att se till att ingen känner sig utanför, oavsett om det är i skolan eller inom idrotten. En annan sak som jag också brinner för är att hjälpa andra och dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter. Ända sedan jag var liten har jag velat bli lärare eller ledare inom någon idrott och det är något jag fortfarande drömmer om.
2. Visste du något om Waldos Wänner innan du fick stipendiet? Vem skickade in din ansökan?
Ja det visste jag och började läsa om Waldos Wänner redan förra året. Jag läste i tidningen om förra årets stipendiater Vera och Isac och kände att det var ett fint initiativ att dela ut pengar till ambitiösa, idrottande ungdomar samt till “Ung Cancer”. Jag blev också oerhört berörd när jag läste om Andreas och vilken snäll och omtänksam människa han verkade vara. Jag tänkte då på hur orättvist det är här i världen och hur skört livet faktiskt är.
När jag läste artikeln berättade jag för pappa om Waldos Wänner och han blev också intresserad av stiftelsen. Det var alltså min pappa som skickade in min ansökan där han skrev om mina sportsliga framgångar och hur jag är som person. Han berättade dock ingenting för mig, så jag hade ingen aning. Pappa blev sedan kontaktad av Billy Ydefjäll som berättade att jag var en av fyra potentiella stipendiater. Då berättade också pappa för mig och läste upp texten som han skrivit in och jag blev rörd över de fina orden som han skrev om mig.
3. Vad var dina känslor när du fick veta att du fick stipendiet?
Glädjen sprudlade från mig och jag var mållös. Det kändes så ärofyllt att få bli stipendiat för denna fina stiftelse och samtidigt få pengar till att kunna utveckla min löpning. Pappa hade precis hämtat mig efter en löpträning i Växjö och vi satt och pratade om hur vår dag varit. Jag hade precis gjort ett av mina bästa intervallpass någonsin och var riktigt glad över det. Men dagen blev ännu bättre när Billy ringde och sa att jag var en av två stipendiater för Waldos Wänner. Jag blev så rörd och tacksam och det gjorde en redan bra kväll ännu bättre. Pappa blev så chockad och stolt att han var tvungen att stanna bilen på en parkering på väg hem från Växjö för att kolla mig i ögonen och ge mig en kram. Även han blev stolt och fällde en tår. Det var en speciell känsla och det är få gånger som jag upplevt denna fantastiska känsla. Men jag var oerhört stolt över mig själv och så oerhört tacksam.
4. Betyder stipendiet något extra för dig och din fortsatta karriär? I så fall vad?
Det betyder väldigt mycket för mig och min fortsatta karriär. Jag kommer förövrigt att vara stolt över att jag vann och fick bli stipendiat för Waldos Wänner. Vinstpengarna kommer också hjälpa mig att bli en bättre löpare förhoppningsvis och jag kommer att sätta in dem på ett sparkonto för att använda dem till framtida bruk, som t.ex. träningsläger och nya träning och tävlingskläder. Jag kommer dock köpa ett par nya löparskor ganska snart, eftersom det är ganska välbehövligt med tanke på att jag springer en hel del. Förutom pengarna kommer jag också ta med mig äran och fortsätta vara ödmjuk mot alla jag träffar. Att jag blev stipendiat för Waldos Wänner gjorde så att jag nu är ännu mer motiverad till att fortsätta kämpa på med min idrott och göra vad jag kan för att nå dit jag vill. Men också att fortsätta vara en snäll och omtänksam människa som vill allas bästa.
5. Hur ser du på dig själv som en förebild för yngre idrottare?
Man märker redan nu att de yngre friidrottarna, men också barn på min skola vet vem jag är och ser upp till mig. Jag själv hade också äldre förebilder och har fortfarande det och jag tycker att det är oerhört viktigt att ha förebilder som man ser upp till. Jag hoppas att min ambitiösa inställning till idrotten kan smitta av sig till de yngre och göra så att de också tycker att idrott är så himla roligt. Men samtidigt tycker jag att det är viktigt att alltid ha ett leende på läpparna så att också de yngre förstå att idrott inte behöver vara förknippat med tävling, utan rörelseglädje där man får träffa sina kompisar. Jag försöker att alltid göra mitt bästa och sprida rörelseglädje bland yngre. När man går till matsalen stöter man ofta på de små lågstadie-barnen som går tillbaka till skolan i led. Då sträcker de ut sina små händer och vill göra “highfive” och det är klart att jag ger dem en “highfive”, för det leendet som sprider sig på deras läppar efter det är fantastiskt att se. I somras var jag också ledare på en idrottsskola och där var det många yngre idrottare som än idag går och kramar om mig och pratar. Sådant gör en glad och man känner sig stolt över att man är någons förebild, precis som glädjen som kommer i mina ögon när jag ser mina förebilder.
6. Hur kan du kombinera din idrott och skolan?
Just nu har jag ingen kombination av friidrott och skola. Utan jag går i skolan på dagen och tränar friidrott på kvällen. Det funkar fint för mig och jag ser inga problem med det. Jag har väldigt lätt för mig i skolan och behöver ofta inte plugga särskilt mycket inför prov o.s.v. Jag tror att mitt friidrottande och idrottande i allmänhet gör att jag har lätt att koncentrera mig i skolan och har mitt fokus på skolan när jag är där och har sedan mitt fokus på idrotten när jag befinner mig där. När jag sedan börjar gymnasiet blir det lättare att kombinera min idrott och skolan och jag kommer då kunna öka min träningsmängd. Jag har kommit in på friidrottsgymnasiet i Växjö och ska flytta in där till höst. Då kommer jag kunna kombinera skolan och friidrotten och slippa åka buss in till Växjö för att träna. Jag kommer att läsa naturprogrammet och samtidigt läsa träning- och tävlingslära inom friidrottsgymnasiet. Jag är oerhört spänd på att börja gymnasiet.
7. Vad är dina mål med din idrott under detta året?
Mitt mål inom friidrotten är att få göra landslagsdebut för ungdomslandslaget. Jag ska försöka kvala in till europeiska ungdoms OS i Baku, som går i slutet av juli. Målet är då att försöka kvala in på 3000 meter, som är min favoritdistans. Kvalgränsen ligger på 9:52, men jag har redan gjort 9:48 inomhus (kvalperioden öppnar dock inte förrän i april). Om jag inte lyckas kvala till Baku är målet att ta en plats i ungdomsfinnkampen i slutet av augusti. Mål ska man alltid ha och jag tycker att det är viktigt för att man ska ha motivation och fortsätta kämpa på, trots motgångar. Små delmål är att slå klubbrekord och att helt enkelt vara frisk och skadefri under säsongen.
8. Vad tror du/hoppas du har hänt om 5 eller 10 år med dig? Din idrott?
Jag tror/hoppas att jag inom 10 år har fått representera Sverige i ett OS eller VM, kanske till och med ha tagit någon medalj. Jag vill också ha en bra utbildning och jobbar deltid med något som jag verkligen tycker är roligt, samtidigt som jag jobbar deltid som löpare. Att ha ett långsiktigt idrottande och att alla i min närhet mår bra. Jag vill också jobba inom någon välgörenhetsorganisation, antingen i Sverige eller utomlands för att hjälpa människor som behöver hjälp. Jag hoppas att jag är en fortsatt omtänksam människa och att jag sätter andra i första hand. Jag hoppas att världen blir en bra plats att leva på för ALLA människor och djur.
Tilde Axelsson Fröjdenlund